Eva Lisa Mathiasson berättar:
Nu är det ungefär två år sedan jag gick utbildningen på Kyrkerud, Ullakademin, och fick inspiration att utveckla slumrande ambitioner. Detta resulterade i att jag nästan maniskt har nåltovat allt sedan dess. Mest har det blivit ullbyster, flickor, damer och tanter. En och annan gubbe har det också blivit, men jag återgår gärna till flickorna, de är roligast att göra, sminka och fixa håret. Det är både en och två gånger som ansiktet åker av föra att uppstå i en annan skepnad. Någon kan ligga och mogna i månader för att sedan bli upphittad och uppriggad. Och så ska det vara tredimensionellt, helst. I soffan, framför tv:n, en liten tuss kardad texelull i ena näven och en grov tovningsnål i den andra. Det där med finlir och olika storlekar på nålarna, stjärnor och allt vad det kan vara, har jag försökt med, men det är inget för mig. Rejält ska det vara ”
Och ont gör det när jag blir distraherad av tv:n och med all kraft sticker genom ett finger. Funderar på om det kan finnas något slags handske som används av slaktare att sätta på vänsternäven. Men det gör inget, glömt blir det när verket är klart. Sedan står det där och tittar på mig och låter mig återvända gång efter gång till dess att jag är nöjd.
